lördag 10 december 2016

"Död och begraven" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Död och begraven
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 335
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dead and buried
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 12
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 november 2016




Första meningen: På avstånd såg det ut som något fast - en svart mur som spärrade vägen, tät och ogenomtränglig.

Baksidetext
Fruktansvärda bränder härjar i det natursköna hedlandskapet. Hundratals brandmän och skogvaktare kämpar för att hindra lågorna att nå fram till det avlägsna värdshuset som en gång var ett berömt utflyktsmål men nu står övergivet och igenbommat.

Ben Cooper och de andra poliserna i Edendale söker desperat svaret på frågan vem eller vad som ligger bakom de slumpartade bränder som förstört stora hedområden. Då görs mystiska fynd bland de förkolnade rester som elden lämnat efter sig. Det hela tycks vara ett ärende för arkeologer, tills man hittar något fruktansvärt som är av betydligt modernare datum.

Diane Fry kallas till sin forna arbetsplats för att återuppta utredningen av de två turister som försvann i snöstormen kring jul. Hennes gamla parhäst Ben Cooper har fullt upp på sitt håll med både påtvingade förändringar i polisorganisationen och krångel i privatlivet. Bränderna väcker dessutom liv i en händelse i hans förflutna som får en ny, högst oroande innebörd. Vissa drar sig inte för att göra vad som helst för att han inte ska minnas.

Min kommentar
Tolfte delen om Cooper och Fry är utläst och nu börjar jag närma mig slutet på riktigt. Endast en bok kvar oläst i hyllan och den borde vara bra, för denna var det inte. Jag börjar allvarligt misstänka att Stephen Booth är en varannanboksförfattare.

Som vanligt spelar naturen en stor roll, men här blir det för mycket. Vid ett tillfälle togs drygt två sidor upp av att beskriva vägen som Cooper körde. Och dryga var de sannerligen. Booth måste verkligen älska de där hedarna, men jag är osäker på om detta är rätt sätt att förmedla kärleken. Själv blev jag mest uttråkad.

Kanske är det orättvist att skylla allt på miljöbeskrivningarna, de är inte ensamma skyldiga till tristessen. Det fullkomligt flödar över av ointressanta vardagsbetraktelser och lokal information (speciellt med tanke på att Edendale är en fiktiv ort), som smakprovet jag länkar till här nedanför är ett exempel på, och alla dessa långrandiga beskrivningar drar ner tempot tills det nästan gör halt. Ännu en vanlig Stephen Booth-grej är det överdrivna antalet karaktärer. Många av dem är helt onödiga. Den här gången kan jag i alla fall hålla isär dem så det stör inte alltför mycket. Förutom att det irriterar mig då.

Ben är precis lika mähäig som han brukar, hans kärlek till Liz och hans tankar på henne känns krystade och oäkta. Nästan som att han är tillsammans med henne för att det är bekvämt. Jag har länge känt att jag skulle vilja skaka om honom för att han ska vakna till lite. Förmodligen tyckte författaren likadant för det som händer i den här boken kan man verkligen kalla en omruskning. Minst sagt. Diane är mer otrevlig än hon brukar och hon går långt över gränsen för vanligt hyfs. Till och med med hennes mått är det nästan för mycket. Murfin har en alldeles för liten roll här, han framstår mer och mer som den mest sympatiske. Personligen tycker jag att det är synd att studenten från Lund, som bor granne med Ben, bara nämns i förbigående. Hoppas hon återkommer.

Sista tredjedelen av boken är riktigt bra och spännande, men när den är slut så har jag egentligen fler frågor än svar. Det känns som att jag inte fick någon förklaring. Vad gjorde till exempel Aidan på puben? Och fick man egentligen reda på vem som dödade honom? Även om jag nu kunde gissa både vem och varför, men jag vet ju inte. Det är nästan som att Stephen Booth var så upptagen av att beskriva sina älskade hedar att han glömde bort att han hade ett brott att klara upp.

Fallet känns väldigt oavslutat, kanske fortsätter det i nästa bok. Det är tur att jag snart ska ta mig an den. Det ska bli otroligt intressant att se vart det här tar vägen. Kommer Ben att bli (mer) outhärdlig? Kommer Diane att få Hitchens jobb? Kommer Murfin att pensioneras? Bara frågor...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,39 (beräknat på 48 betyg).
Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 686 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Död och begraven: Annika Bengtsson, Mysterierna... och DAST.

Boken verkar inte gå att hitta som ny längre.

fredag 9 december 2016

En bra vecka

Förra veckan kom det ena paketet efter det andra. Nästan som att julen redan har börjat.

Först ut var paketet med resultatet från Black Friday. Där satsade jag mest på film, eftersom det har varit lite magert på den fronten den senaste tiden. Hela åtta filmer/TV-serier blev det. Castle säsong 8 är det faktiskt snart dags för, men jag blir lite ledsen när jag ser att det står "final season" på boxen. Person of Interest säsong 4 dröjer det nog ett tag innan vi ser, vi har bara sett första säsongen av den. Independence Day: Resurgence ser jag så fram emot att se, trots att den fått svidande kritik. Hur dåligt kan det vara? The night of har jag ingen aning om vad det är för film, men betyget på IMDb var bra. Modern Family säsong 7 kan det nog också dröja ett tag för, jag kommer inte riktigt ihåg hur långt vi har kommit i den, kanske femte. Me before you, eller Livet efter dig som den heter på svenska, dröjer det nog också innan vi (eller jag) ser. Jag vill ju läsa boken först. The Conjuring 2 hoppas jag egentligen bara är lika bra som första, då duger det för mig.

Efter ett hett tips från Åsa på Bokhyllan så dök Trojanerna av Lova Lovén upp i min inbox. Så här står det om boken på Swedish Zombie:
ÖVER 300 DÖDA I MASSAKER PÅ HÖGSTADIESKOLA I MALMÖ

Så lyder rubriken i en lokal nyhetstidning, och händelsen är startskottet på en rad liknande katastrofer runtom i Malmö.

I Sverige.

I världen.

Trojanerna är en berättelse ur tre kvinnors perspektiv, om relationer i en modern apokalyps, ett samhälle som smulas sönder av paranoia och en odefinierbar fiende som våra krisförberedelser inte kan skydda oss mot. En präst, en kommunikatör och en telefonoperatör på SOS Alarm... mot det smygande hot som är trojanerna.
Hur bra låter inte det liksom? Tack för boken!

Sedan dök det upp en överraskningsbok, Den gode lögnaren av Nicholas Searle. Så här står det om boken på LB Förlag:
Han är en man som har ljugit i hela sitt liv. Svindlaren Roy Courtnay, drygt åttio år gammal, bor i en engelsk förort och står inför sitt livs största kupp: Han ska förföra den rika änkan Betty, som han fått kontakt med via en dejtingsida, för att lura åt sig hennes pengar.

Men vem är Roy Courtnay? Vad har han tvingats gå igenom för att klara av att leva med alla sina lögner? Och varför tycks Betty vara så villig att bli hans nästa offer?
Steg för steg börjar historien nystas upp, i en psykologisk thriller som tar sin början i Berlin 1938 och sträcker sig över nästan ett sekel, en tid med inslag av ofattbar ondska, kraftfullt motstånd och anmärkningsvärd godhet.
Det roliga är att jag faktiskt kikade lite på den här boken bara någon dag innan och blev riktigt sugen på den. Tack för boken!

Någon dag senare så dök det upp ytterligare ett litet paket i brevlådan med Cirkeltecknaren av Fred Vargas i. Så här står det om boken på Sekwa:
Under flera månader rapporterar tidningarna om ett fenomen som förbryllar parisarna. Stora cirklar ritas med blå krita på trottoarer runt olika vardagliga föremål och bredvid står en mystisk fras skriven med vacker handstil. Kommissarie Adamsberg oroar sig. Något säger honom att detta bara är början och mycket riktigt återfinns snart en kvinna med avskuren hals i en av cirklarna. Tillsammans med sin brokiga skara kollegor på mordroteln måste Adamsberg göra sitt yttersta för att förhindra att fler faller offer för cirkeltecknaren.
Den boken löser problemet som jag skrev om här. Den här boken ska upp på min boktolva för nästa år. Tack för boken!

Och det var faktiskt inte slut där, det hann komma ett paket till. Det innehöll Kemisten av Stephenie Meyer, en bok som jag kikat på lite intresserat. Jag har ju inte läst hennes böcker om vampyrer, men den här blev jag nyfiken på. Så här står det om boken på Albert Bonniers Förlag:
Hon är en före detta agent på flykt från sina tidigare arbetsgivare. Att hon var anställd av USA:s regering var det väldigt få som kände till. Expert inom ett område som få vet existerar på en enhet som knappt någon ens visste fanns. Och när enheten bestämde att hon utgjorde ett hot, var hon tvungen att gå under jord. Nu lever hon från dag till dag, ständigt på resande fot, ständigt med en ny identitet. Hennes före detta arbetsgivare har dödat den enda hon litade på, och de är ute efter någonting hon vet. De vill se henne död, och det omedelbart.

När hennes före detta hanterare erbjuder henne en väg ut inser hon att det är hennes enda alternativ för att bli kvitt hotet mot sig själv. Men det betyder att hon måste utföra ett sista uppdrag för sin före detta arbetsgivare. Uppdraget visar sig inte alls vara en väg ut utan snarare göra hennes liv mer farligt. Hon förbereder sig för den största utmaningen hon någonsin ställts inför. Samtidigt för uppdraget henne samman med en man som ytterligare komplicerar hennes möjligheter att överleva. Hon inser att hon måste använda sina talanger på ett sätt hon aldrig tvingats göra förut.
Vad jag inte visste var att detta är en riktig tjockis, drygt 560 sidor. Det gillar jag. Tack för boken!

torsdag 8 december 2016

Hett i hyllan #69

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Även veckans bok är inköpt sommaren 2013, på pocketrean.
Jag hörde mycket om Springfloden av Cilla och Rolf Börjlind då när den kom och den låter ju precis som något för mig. Ändå blev den stående oläst. Så här står det på baksidan:
1987. Under en kall och likgiltig fullmåne begås ett sadistiskt mord på en strand på Nordkoster. Offret är en ung kvinna. Förövarna är tre personer. En ung pojke blir ofrivilligt vittne till mordet. Mordutredaren Tom Stilton på Rikskrim arbetar i motvind: offrets identitet kan inte fastställas, inget motiv hittas, gärningsmännen går inte att spåra. Till slut hamnar utredningen på hyllan. Över femton år senare får Stilton, via en annan utredning, en ny infallsvinkel på fallet. Men samtidigt börjar hans psykiska hälsa att vackla och efter en uppslitande skilsmässa tappar han helt fotfästet i tillvaron.

2011. Olivia Rönning får i uppgift att skriva ett elevarbete på Polishögskolan om det olösta strandfallet. Hon vaskar fram så mycket hon kan via gamla källor, det svåraste visar sig dock vara att få tag i den som ledde mordutredningen. Tom Stilton är nämligen som uppslukad av jorden.
När jag såg att den skulle bli TV-serie så poppade den upp i mitt minne igen. Av någon anledning så förblev den oläst. TV-serien spelade jag in eftersom jag vill läsa boken först. Och nu har jag minsann lyckats köpa på mig tredje delen också, men andra har jag inte. Så konstigt det kan bli. Men visst börjar det bli dags för den här nu?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 7 december 2016

"En väktares bekännelser" av Elin Säfström

Författare: Elin Säfström
Titel: En väktares bekännelser
Genre: Fantasy
Antal sidor: 284
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 november 2016




Första meningen: Jag vet att någonting är på gång eftersom Dumpe är orolig, men jag vet så klart inte vad.

Baksidetext
Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra.

I vanliga fall delar Tilda jobbet som stans väktare med sin mormor, men eftersom hon är i Norrland på ett särskilt uppdrag, är allt upp till Tilda nu. Ett angrepp av jordvättar i skolans källare hade räckt gott, och när det börjar rapporteras i nyheterna om folk som försvinner är det verkligen för mycket för en femtonåring, med bara en skabbig gammal hund till hjälp (även om han kan lukta sig till magiska överträdelser). I skolan finns dessutom Hakim, killen med världens brunaste ögon. Om han bara inte var helt trollbunden av överjordiskt vackra Natta, som av någon outgrundlig anledning verkar vilja bli vän med Tilda.

Min kommentar
Egentligen så hade jag inte tänkt att läsa den här boken, men när det kom ett mejl från författaren så kollade jag runt lite på vad andra tyckte och insåg att det här kunde nog trots allt vara något för mig. Det finns på tok för lite tomtar och troll i min läsning.

Det är onekligen lite speciellt med allehanda olika mytologiska varelser som rör sig på Stockholms gator och torg. Jag får en bra känsla för miljön, men det hade nog varit ännu mer speciellt om jag hade känt till Stockholm bättre. Dock stör det mig lite, som Lundabo, att omslaget är från Lund, inte Stockholm. I alla fall så befinner vi oss i vår verkliga värld, men med knorr skulle man kunna säga.

Boken är väldigt snabbläst, det tog bara några timmar att läsa ut den, mest tack vare att det var spännande och intressant, men de korta kapitlen hjälpte till. Det fanns liksom alltid tid för bara ett kapitel till. Språket är väldigt rappt och utan onödiga krusiduller. Det finns inga onödiga utsvävningar. Precis i min smak. Jag gillar hela tonen i boken.

Tilda är en mycket speciell person och något så ovanligt (i böcker skrivna av vuxna) som en trovärdig 15-åring. Jag gillar henne. Mycket. Hon är modig (hon heter ju till och med det) och lite lätt cynisk (min favorittyp när det gäller humor). Hon har en stor portion integritet, något som annars verkar vara ovanligt nu för tiden, och trots att hon hela tiden oroar sig för att göra bort sig så bryr hon sig egentligen inte. Tilda ser sig dessutom överhuvudtaget inte som ett offer, trots att hon skulle kunna ha anledning att göra så. Först reagerade jag på hennes vuxna språk och ordval, men när jag fick veta att hon älskade svenska så köpte jag det också. Jag kan verkligen känna igen mig i Tilda, som 15-åring, minus den magiska delen då förstås.

Det som möjligtvis drar ner betyget något är förutsägbarheten. Efter bara några kapitel hade jag listat ut alltihop, planteringarna var väldigt tydliga. Lite irriterad blir jag över att Tilda inte ser allt det som är uppenbart, men hon är ju bara femton och har huvudet fullt av massor av annat. Nu är det inget som stör i det stora hela, för detta är ändå mycket spännande. Speciellt imponerad blir jag över författarens fantasifulla namn på alla varelser.

Detta är inte bara en fantasy utan även en sorts uppväxtskildring och jag tycker Elin Säfström gjort ett riktigt bra jobb med balansen här. Jag tycker det är på tiden att nordiska väsen får vara med i en bok. Vem gillar inte tomtar, troll och älvor liksom. Jag hoppas verkligen att det kommer minst en bok till om Tilda för jag vill veta hur det går för henne.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 4,3 (beräknat på 6 betyg).
Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 25 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om En väktares bekännelser: C.R.M. Nilsson, Boklysten och Romeo and Juliet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 6 december 2016

Top Ten Tuesday: Nya (för mig) författare lästa under 2016


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten New-To-Me Authors I Read For The First Time In 2016.

Suck, det här är ju jättesvårt. Jag läser nästan fler nya författare på ett år än vad jag läser gamla bekanta. Detta är de tio som jag kände att jag absolut måste ha med på den här listan och alla fick minst en fyra i betyg.

1. Clare Mackintosh (Jag lät dig gå)
2. Matt Haig (Människorna)
3. Claire Kendal (Jag vet var du bor)
4. Johan Frick (Enkel biljett till nattens ände)
5. Jenny Colgan (Det lilla bageriet på strandpromenaden)
6. Anna Karolina (Stöld av babian)
7. Lucy Dillon (Ensamma hjärtan och hemlösa hundar)
8. Karin Slaughter (Triptyk)
9. Mikael Bergstrand (Delhis vackraste händer)
10. Elin Säfström (En väktares bekännelser)