onsdag 31 augusti 2016

"Sista samtalet" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Sista samtalet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 388
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The kill call
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 9
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 augusti 2016




Första meningen: På den tiden var det alltid bara vi tre.

Baksidetext
Det är rävjakt ute på en regn- och vindpinad ljunghed i grevskapet Derbyshire, när hundarna plötsligt hittar ett lik. Det tillhör en välklädd herre som har fått skallen krossad - men av vad? I samma veva ringer en anonym röst och berättar för polisen om just detta lik. Det är bara det att anmälaren påstår att det ligger nästan en kilometer från den plats där hundarna verkligen hittade det. Diane Fry och Ben Cooper får inte någonting att gå ihop, och snart nog får de lära känna en värld av jägare och militanta jaktsabotörer, häststölder och en tämligen undanskymd sektor av den brittiska köttmarknaden. Diane Fry försöker ta reda på mer och mer om den mördades ljusskygga affärsverksamhet, medan Ben Cooper blir alltmer övertygad om att mordgåtans lösning står att finna långt tillbaka i ett ganska solkigt förflutet. Historiens vingslag ekar över denna trakt, inte minst i den lilla by där minnet av digerdöden har blivit en lukrativ turistattraktion. Men hur levande historien än må vara upptäcker Fry och Cooper rätt snart att nuet är jobbigt nog.

Min kommentar
Det här är ju den nionde delen i serien och i mitt tycke är den mer lik den första boken, Svarta hunden, den som fick mig att vilja fortsätta läsa. I alla fall vad gäller själva känslan. Det kan bero på att sidantalet nu är nere i mer lätthanterligt antal, vilket betyder att det inte är riktigt lika mycket utsvävningar.

Generellt kan man nog säga att miljön är en av den här seriens starka sidor. Jag har aldrig, rent fysiskt, varit i Peak District, men när jag läser de här böckerna så känns det verkligen som att man faktiskt går runt där. Det är en helt osannolikt vacker natur som beskrivs och jag inser att jag nog måste åka dit. Också.

Det känns konstigt att Diane Fry plötsligt är den jag tycker bäst om, hon är nu bara kantig och inte elak. Man skulle kunna säga att hon börjar bli mer mänsklig. Det händer att hon till och med skämtar, något som var otänkbart för några böcker sedan. Dessutom plockade hon en del pluspoäng när det plötsligt avslöjades vilken musik hon lyssnade på i bilen (Annie Lennox och Alison Moyet). Ben Cooper, å andra sidan, blir bara konstigare och konstigare. Personligen hade jag blivit knäpp av att ha en sådan människa i min närhet. Han är långsam, grubblar och ältar hela tiden och berättar massor som jag inte är alls intresserad av.

Det här med alla karaktärer som bara dyker upp med sina namn i varje bok stör mig mer än någonsin. Jag får aldrig veta något om dem, trots att de finns med där hela tiden. Inte ens Liz Petty, som nu är Bens flickvän, får man lära känna. Förutom att hon inte känns speciellt trovärdig när hon i stort sett tvingar Ben att försöka prata med Diane om eventuella personliga problem. Det dyker också upp två nya kollegor och det återstår att se om de blir några man får komma närmre. Det är väldigt många karaktärer med i alla de här böckerna och många brukar kännas onödiga. I Sista samtalet är det bara en man som inte verkar ha någon som helst funktion om det inte är så att författaren bara vill förmedla hur farligt det kan vara att springa omkring ute i naturen i dimma.

Berättandet sker i två trådar, en som är minnen från 1968 och en nutid. Vanligtvis hör sådana här trådar ihop, [spoiler]vilket de inte gör här[/spoiler]. Det kan man tycka vad man vill om, men jag tycker att Booth gör det hela lite för snårigt och komplicerat. Det blir inte trovärdigt med alla dessa turer och fantastiska sammanträffanden. Motivet i det ena fallet är extremt långsökt och hela sidohistorien får ett väldigt abrupt slut.

Vi får lära oss massor om hästar och hur handeln med dem går till, vilket är relevant för huvudspåret. Jag var tvungen att googla lite och kolla upp när den stora hästköttskandalen var, men den här boken utspelar sig faktiskt flera år tidigare. Annars är det fortfarande så att det presenteras en hel del ovidkommande information om allehanda saker, vare sig de är relevanta eller ej, bland annat långa stycken om byn som nästan blev utraderad av böldpesten 1665. När det inte blir för mycket så är det intressant.

Den stora händelsen i den här boken, om man får kalla det så, är att Diane Frys förflutna kommer ikapp henne lite. Det ska bli väldigt intressant att se vart det tar vägen i nästa bok.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,35 (beräknat på 64 betyg).
Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 745 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Sista samtalet: Klok som en bok, Annikas litteratur- och kulturblogg och Midnatts ord.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 30 augusti 2016

Veckoutmaning: Mitt 70-tal!

Veckans utmaning på Kulturkollo: 70-tal.

Dekadens, politik, plyschoveraller – 1970-talet kan vara så mycket. Den här veckan vill jag att du delar med dig av ditt 70-tal. Det kan vara ett foto, en berättelse, ett minne, en maträtt, en färg – helt enkelt något du förknippar med 70-talet.

70-talet. Det var då nästan allt hände. Det som formade mig till den jag är i dag skulle man väl kunna säga. Min första tanke var att hoppa över utmaningen den här veckan, eftersom det är omöjligt att få med allt jag skulle vilja. Men mitt stora problem är att bilderna på mitt 70-tal finns antingen hos min mor (25 mil härifrån) eller i en låda långt inne i förrådet (inga digitalkameror på 70-talet). Tack och lov så fick jag ett collage när jag fyllde 30 som jag fotade, dagen till ära, och klippte ur några sammanfattande bilder. Här är den korta versionen av mitt 70-tal.

Jag började i skolan.

Jag blev kär för första gången.

Jag hängde med kompisar. Ser vi inte ruggigt coola ut... Bilen är min systers fräcka folkabubbla.

Och katter.

Jag var på min första och sista maskerad.

Jag konfirmerade mig.

Jag slutade i nian (tekniskt sett så var detta redan 80-tal, när bilden togs, men nian var en omtumlande tid och hälften av den var på 70-talet). Det här kan vara enda bildbeviset som finns på att jag någon gång har kunnat sy, både kjol och blus (eller vad det nu är) har jag gjort själv.

Det är samma kille på fotona från första skoldagen, konfirmationen och sista skoldagen. Vi växte upp tillsammans och föddes faktiskt nästan samtidigt också (det skiljer nio dagar mellan oss). Mina och hans föräldrar var/är vänner och vi har alltid följts åt. Mycket bus ägnade vi oss åt när vi var barn och tonåringar, vi hängde nästan alltid ihop (utan att någonsin vara pojk- och flickvän, märk väl) och när min pappa dog så var han nästan lika ledsen som jag.

Top Ten Tuesday: Back to school


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Back To School Freebie anything "back to school" related like 10 favorite books I read in school, books I think should be required reading, Required Reading For All Fantasy Fans, required reading for every college freshman, Books to Pair With Classics or Books To Complement A History Lesson, books that would be on my classroom shelf if I were a teacher.

Jag gör det enkelt för mig, trodde jag i alla fall, och väljer böcker som utspelar sig i skolmiljö. Det kändes som att det borde vara enkelt, men det var knappt jag kom på tio stycken. Jag vet att det borde vara väldigt många fler.

1. April, April av Mattias Edvardsson (och En nästan sann historia)
2. En komikers uppväxt av Jonas Gardell
3. Harry Potter av J.K. Rowling
4. Jellicoe Road av Melina Marchetta
5. Broder Odd av Dean Koontz
6. Carrie av Stephen King
7. Divergent av Veronica Roth
8. Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll
9. Livrädd av Sharon Bolton
10. Döden på en blek häst av Amanda Hellberg

måndag 29 augusti 2016

TV-serie: Castle - Säsong 6

Titel: Castle - Säsong 6
Originaltitel: Castle
Genre: Crime
Skapad av: Andrew W. Marlowe
Skådespelare: Nathan Fillion, Stana Katic, Jon Huertas, Susan Sullivan, Molly C. Quinn
Premiär: 2013-09-23
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 23
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på DVD juni-augusti 2016






Handling
Efter Castles häpnadsväckande frieri till Beckett, vad händer sedan? Den karismatiska deckarduon står inför helt nya utmaningar med både bröllopsplaner och spännande brottsfall att lösa i sjätte säsongen av Castle. Becketts nya jobb och Castles hängivenhet innebär en rad komplikationer som kan sluta med att de skiljs åt för alltid. Dessutom är Castle mindre road av att hans dotter flyttat ihop med sin nye frisinnade pojkvän.

Min kommentar
Ja, vi är fortfarande lika glada i den här serien och det är verkligen inte speciellt vanligt att en serie håller så här länge. Eftersom detta är sjätte säsongen så kan man nog betrakta hela inlägget som en enda stor spoiler för tidigare säsonger.

Anledningen till att vi ännu inte har tröttnat på serien är nog att det hela tiden kommer nya idéer och handlingar, inget avsnitt är det andra likt. Och naturligtvis karaktärerna. Jag gillar dem allihop, de känns som mina vänner. Till och med Gates är en sympatisk och reko person nu. Ryan och Esposito är precis sådana vänner som jag skulle vilja ha, de backar alltid upp Beckett (och Castle) och deras olikheter gör att det nästan alltid blir roliga dialoger. Castle själv får lite minuspoäng när han blir överbeskyddande (och otrevlig) när Alexis flyttar ihop med sin icke godkända pojkvän. Samspelet och kemin mellan alla karaktärer är obetalbara.

När säsongen började var jag lite bekymrad över hur de skulle lösa problemet med att Beckett började jobba i Washington (naturligtvis tackade hon ja till jobbet). Jag blev lite besviken på hur de löste det, men har ingen aning om hur de skulle ha gjort annars. Tråden med mordet på Becketts mor fortsätter och får kanske ett avslut. Jag hoppas verkligen det. Trådar som fortsätter i all oändlighet blir bara trista till slut.

Den röda tråden genom hela säsongen är Becketts och Castles bröllopsplaner. Det är inte helt lätt att få ihop deras scheman. I sista avsnittet är det äntligen dags, men allt går fel. Slutet var inte alls vad jag förväntade mig. Naturligtvis avslutas det med en cliffhanger av Guds nåde. Nu ångrar jag lite att jag övertygat sambon om att vi måste se något annat emellan...

[spoiler]Efter att allt som har gått fel har rättats till så är Beckett till slut på plats i Hamptons och väntar på Castle. Han har varit och lämnat in Becketts skilsmässohandlingar och när de pratar i telefonen är han 20 minuter från hemmet. I nästa klipp får man se Castle och att en stor svart bil kommer upp bakom honom, den kör upp bredvid. Nästa scen är en timme senare, Castle har fortfarande inte kommit fram till bröllopet. Beckett ringer hans mobil, men får inget svar. I stället ringer det i hennes telefon. I nästa klipp ser man Beckett springa, i sin bröllopsklänning, fram till ett dike där Castles bil står och brinner.[/spoiler]



TV-serier.nu hade säsongen 3,0 i genomsnitt.
IMDb hade hela serien 8,2 i genomsnitt (beräknat på 119 390 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: The hateful eight

Titel: The hateful eight
Originaltitel: The hateful eight
Genre: Western
Regissör: Quentin Tarantino
Manus: Quentin Tarantino
Skådespelare: Samuel L. Jackson, Kurt Russell, Jennifer Jason Leigh, Tim Roth, Michael Madsen
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 161 min
Serie: -
Såg den på DVD 19 augusti 2016





Handling
John "The Hangman" Ruth transporterar Daisy Domergue genom ett vintrigt Wyoming mot staden Red Rock där hon ska ställas inför rätta och troligen hängas. Längsmed vägen plockar han upp två främlingar, och tillsammans fortsätter den brokiga skaran sin resa. Men när en kraftig snöstorm sveper in över slätterna, tvingas de fyra ta skydd i en raststuga uppe i bergen. Väl där möts de inte av ägarna, utan av fyra okända ansikten. Åtta hänsynslösa och fientliga individer blir fångade av naturens krafter i en stuga där de inte kan undkomma varandra. Snart står det klart för alla att Daisy är värd sin vikt i guld, närmare 10.000 dollar för den som lyckas föra henne till Red Rock. Intrigerna och sveken ökar drastiskt och de åtta inser att de kanske inte alla kommer att klara sig till Red Rock trots allt… men vem överlever längst?

Min kommentar
Quentin Tarantino. Han vann mitt hjärta med Pulp Fiction och även om jag inte har gillat allt jag sett av honom så är han ju speciell. Minst sagt. Den mannen borde ha en helt egen genre. Inget han har gjort passar in på någon befintlig.

Det här är ingen egentlig western, här finns inte några cowboys och inte heller några indianer. Hästar finns det några stycken och vi får även se några vackra vyer. I början. Större delen av filmen utspelar sig i ett enda rum.

The hateful eight är, naturligtvis, både rå och brutal, men som vanligt är det så överdrivet och övertydligt att jag aldrig tycker att det blir äckligt. Dessutom tycker jag nog att den här filmen är mindre blodig än hans tidigare alster. Det kan i och för sig bero på att det inte var speciellt många karaktärer. Först sista timmen börjar blodet spruta på riktigt och jag måste säga att "death rate" är exceptionell.

Det finns tyvärr en del sega partier och de består av väldigt långa dialoger. Eller kanske mer monologer, nu när jag tänker efter. Man skulle nog kunna kalla filmen för dialogdriven, eftersom i stort sett inget händer, alla bara pratar. Mycket. Men vilka dialoger/monologer det är! Jag skrattade högt flera gånger. Misstroendet växer för varje mening som yttras och det finns inget sätt att veta säkert vad som är sanning och vad som är lögn.

Detta är en väldigt stjärnspäckad film och de gjorde det bra allihop. Samuel L. Jackson är ju en favorit och gamle Kurt Russell, som jag inte sett i någon film på många år, måste göra sitt livs roll. Det förvånar mig inte heller att Jennifer Jason Leigh blev nominerad för bästa kvinnliga biroll. Hon är gräslig på alla sätt och vis.

Jag kunde inte för mitt liv räkna ut hur allt skulle sluta, vem som var i maskopi med vem och vilka som skulle dö. Det enda jag var säker på var att det skulle vara klurigt och att många skulle behöva sätta livet till. Det hade jag rätt i.

The hateful eight är inte Tarantinos bästa (den titeln har nog Pulp Fiction för evigt), men den är väldigt bra ändå. Mitt största problem är nog längden, drygt 2,5 timme är på tok för långt för vilken film som helst.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 2 594 betyg).
IMDb hade den 7,9 i genomsnitt (beräknat på 276 065 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.